Har ni läst boken dvärgen? :) Den här bokrecensionen knåpade jag ihop för någon dag sen och nu idag på svenskan ska vi ha "bokklubb" så man får berätta lite om sin bok, berättarteknik, osv. :)

Enjoy reading!

Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. Håret är inte svart som andras utan rödaktigt, mycket strävt och mycket tätt, bakåtstruket från tinningarna och från den breda fastän inte särskilt höga pannan.

På det här sättet inleds Per Lagerqvists roman Dvärgen som publicerades för första gången år 1994. Författaren själv föddes år 1891 i Växjö och dog år 1974. Han är känd som svensk författare, poet och dramatiker och har fått många fina priser. Bland annat fick han bellmanpriset 1945 fick nobelpriset i litteratur år 1951.

Lagerqvist har skrivit väldigt många böcker, noveller och dikter som ofta handlar om döden, ångest och krig. Romanen Dvärgen är skriven i en slags dagboksform, som om den vore huvudpersonens anteckningar från en tid i hans liv, och allting ses därför ur Dvärgens perspektiv. Man får inte någonstans i boken veta hans riktiga namn så därför kallar vi honom bara för Dvärgen.
Romanen är en studie i ondska som utspelar sig vid en furstes hov i renässansens Italien där fursten Leone och furstinnan Teodora bor.  

Huvudpersonen Dvärgen är i tjänst vid hovet och känner endast glädje vid krig och död och han hatar kärlek och barmhärtighet. Han är väldigt ond och försöker jämt att särskilja sig från andra dvärgar genom att bete sig på ett ondskefullt sätt.

Lagerqvists berättarteknik ger en nyanserad gestaltning av berättelsens verklighet. Han skildrar i Dvärgen det hat och den ondska som finns inom oss alla. Pär Lagerkvist har ett sätt att mycket enkelt men med grymhet beskriva saker som sedan växer inom en, som man måste vrida och vända på. Just när man tror att man funnit en “översättning” tvingar han en att tänka ett varv till. Det gör honom till en ständigt aktuell och intressant författare.

Jag tyckte att boken var lite långtråkig, men bitvis bra och intressant. Trots att boken var kort så var den ganska jobbig att ta sig igenom med det imponerande men svåra språket författaren använder. Under resans gång så blev jag lite irriterad då och då på den onda varelsen dvärgen som bara vill se blod och död hela tiden och som inte kan förstå positiva känslor. Det måste vara jobbigt att jämt känna ett starkt hat mot allt och alla. Lagerqvist ger helt enkelt ondskan ett ansikte.