Igår när jag tittade på Gossip girl (säsong 2) fick jag mig faktiskt en liten tankeställare. Blair som så gärna vill komma in på Yale har lite problem och Serena får hjälpa till eftersom att hon är älskad av allt och alla. Blair gör allt för att komma in på Yale medans Serena glider genom livet på en räkmacka. Och hon som inte ens vill gå på Yale, hon kan lika gärna ta Princeton eller Brown eller vad som helst...

 

Men hur svårt det än är att komma in på den skolan så följer hon fortfarande sina drömmar. Hon försöker förösker och försöker och till slut så löser sig ju allt. Ingen ska få säga till nån att "you're not good enough" eller "you can't do it". För om man vill något sooo badly så kan man faktiskt göra det också.

 

Mina drömmar just nu är att plugga utomlands. Lära mig flytande engelska som jag alltid har vart så himlans dålig på. Har alltid legat flera flera flera år efter alla andra i min klass och alltid vart sämst, (ändå fick jag ett mvg i engelska i 9an som jag verkligen inte förtjänade).

 

En annan dröm jag har är att lära mig flytande spanska. Jag älskar språk och speciellt spanska, jag älskar Spanien och hela kulturen. Varje gång jag åker dit så känns det som att jag är hemma, vet inte varför, men det är en hemtrevlig känsla jag får i kroppen. Språk är ju alltid nödvändigt också. Det är alltid bra att kunna säga "men hörru, jag kan faktiskt engelska och spanska" istället för att säga "jag kan engelska".

 

Jag får se senare i framtiden vart mina drömmar leder mig, om jag stannar kvar i Sverige eller om jag utforskar världen. Tänk att få säga till kompisar och släkt hemma i Sverige att man har pluggat på Oxford, vore inte det hur coolt som helst? :)